Doktorandprojekt
I RÖRELSE - Filmskapande som beröringspraktik
Ray Borgs forskning undersöker filmskapande som en beröringspraktik. Den utforskar beröring inte primärt som fysisk kontakt, utan som somatiskt möte: kroppens förmåga att påverkas utan direkt kontakt, en beröring som kan ske genom skärmen.
Om vi förstår beröring som en förmåga att förändra kroppsliga och affektiva tillstånd, förskjuta perception, öppna maktrelationer för omförhandling och röra oss – hur kan vi som filmskapare arbeta med den i praktiken? När vi säger att vi blir rörda av en film, eller att vi vill beröra någon med vårt filmskapande, vad menar vi egentligen? Och hur avsiktliga kan vi vara i den rörelsen?
Syfte och forskningsfrågor
Jag är särskilt intresserad av förkroppsligat medvetande, en tanketradition byggd på decennier av feministisk filosofi och experimentell psykologi som har ifrågasatt den kartesianska modellen av det frånkopplade, iakttagande medvetandet. Därifrån, med feministiska principer och bodywork som grund, arbetar jag med och utifrån kroppslighet, där hjärna, hud, nerver och tarmar, som ett sammankopplat system för informationsutbyte, kommer i friktion med omvärlden. Inte olikt det som sker i film, där kroppar, bilder, ljud och förnimmelser ställs i relation till och förändrar varandra, och där det som upplevs som verklighet skapas i det mötet snarare än tas emot som någonting färdigt. Verkligheten är ett svårfångat begrepp – ett som väcker fler frågor än det besvarar. Det som är intressant för mig är dess instabilitet: ögonblicket då en illusion faller sönder, eller då spridda bitar plötsligt smälter samman till en insikt. Jag förankrar dessa skiften konkret i min egen transerfarenhet, där uppfattningar om kön – mina egna och andras – kan falla samman och omformas inför mina ögon, och i queera BDSM-dynamiker, där olika koder och förhandlade maktstrukturer skapar tydligt skilda upplevda verkligheter i ett och samma möte. Utifrån den kunskapen omprövar jag hur verkligheter skapas och upplöses i filmskapandet.
Genomförande och förväntad betydelse
Med utgångspunkt i transerfarenhet, queer BDSM-praktik, somatiska terapier och neurovetenskapliga förståelser av förkroppsligad erfarenhet undersöker jag hur film berör och rör dem som möter den, på både önskade och oönskade sätt: hur den också kan fånga in och låsa fast snarare än möjliggöra rörelse. En central fråga är vad som kan – eller inte kan – föras över från praktiker där respons registreras och justeras i realtid, som BDSM och neurofeedback, till film, där filmskaparen och den som möter filmen kan vara åtskilda av både rum och tid. Forskningen undersöker dessa spänningar för att synliggöra var filmskapare oavsiktligt kan återskapa skadliga relationella mönster och, ännu viktigare, hur vi medvetet kan skapa tryggare rum för att öva på alternativa sätt att relatera, minnas och föreställa oss. På så vis ställer jag frågan hur filmskapandet kan omformuleras som en beröringspraktik. Filmskapande är en teknologisk praktik, ofta sammanflätad med dominerande berättelser om framsteg, optimering och normer som i förväg avgör vad som är möjligt. Skulle en beröringspraktik kunna stödja rörelse och förvandling utan att tvinga kroppar mot förutbestämda sätt att vara eller bli? Projektet undersöker hur förkroppsligade möten med film kan öppna upp ett utrymme för att förnimma, förhandla och öva på olika verklighetsuppfattningar och möjliga versioner av oss själva.
Huvudhandledare
Petra Bauer
Handledare
So Mayer
Tidplan
2025-2030